Konferens i Nesseby
Den 12 november var det dags att åka till Nesseby på konferens. Ungdomarna från Snåsa var upptagna med renslakt under helgen så jag som projektmedarbetare fick åka själv.
Det är inte så lätt att ta sig från Snåsa till Nesseby, 8 byten och 12 timmar senare var jag framme på internatet där vi skulle bo. Det var spännande att träffa Hanne och ungdomsgänget från Nesseby. Det första som slog mig var hur sammansvetsade de var, men sen fick jag reda på att de gick i samma klass, så de förklarade en del. Vi såg på TV och spelade volleyboll i idrottshallen. Mitt lag vann! Innan de andra kom kunde man känna spänningen och förväntningen i luften. Frågorna var många. Hur många kommer? Var det några tjejer? ;) Kände jag dem?
Till slut kom de andra grupperna fram. Den samiska gruppen från den svenska sidan kom först och i början var det lite stelt när de skulle presentera sig men sen mjuknade det upp lite. Det märktes att gänget från Sverige var trötta efter sin resa medan Nessebygruppen bubblade av energi. Likadant blev det när den samiska gruppen från finsk sida kom fram och det var då svårt att få alla samlade för att presentera sig, mitt i upppackning och kvällsmat. Språksvårigheterna gjorde sig synliga redan från början. Jag märkte att de inte kände sig helt bekväma med att prata inför så många och på engelska dessutom. Det blev mycket prat under kvällen, inklusive spökhistorier om internatet vilket gjorde att klockan hann bli mycket innan alla kunde somna.
På museet fick vi höra på hur en mamma från Nesseby hade haft det under sin barndom med kulturkrockar, identitet och hur det var att försöka passa in i det dåvarande samhället. För mig var det intressant att höra hur en innanför en ”samisk” ort hade haft det eftersom jag kommer från en helt annan uppväxt där min samiska tillhörighet inte har varit så tydlig. Men jag tror också att vissa av ungdomarnas kunde känna igen sig när de fick frågan. Ungdomarna fick också intervjua varande och göra en mindmap om sig själva. I slutet av dagen blev de indelade i smågrupper och fick i uppgift att göra en kort film eller fotosekvens om ett på förhand givet tema. Det var kul att se ungdomarna arbeta tillsammans och resultatet blev uppskattat.
Andra dagen tog Ylva upp projektets bakgrund, syfte och förväntningar med dem vilket jag tror fick många att se på projektet med större allvar. Några började se den chans som projektet faktiskt är och reste sig med tillfället. Vi diskuterade hemsidan och ungdomarna hade många ideer om vad de ville visa med den.
Under andra dagen var arbetet inriktat mot att komma vidare och få ungdomarna att sätta igån med olika projekt. De fick dela in sig i grupper efter någon gemensam nämnare och fick sedan i uppgift att välja något de ville göra ett litet arbete om.
Terhi hade också en mycket givande föreläsning om vad man ska tänka på vid filmning och foto framför allt vad det gäller motiv men också tekninker man kan använda sig av. Dagen avslutades med en diskussion om de etiska övervänden vi behöver göra i projektet. Vad som är okej att ta kort på eller filma och vad man behöver tänka på när man lägger ut saker på nätet.
På söndagen var det bara att ta samma väg hem och jag landade, trött, i min lägenhet kl. 22.20 på söndagskvällen.






